Allt handlade om en förändrad syn på människor och deras rättigheter. Innan sparbankerna gjorde sitt intåg var bankerna endast till för de besuttna. Sparbankerna erbjöd en möjlighet för vanligt folk att börja spara för framtiden och ta kontroll över sina liv på ett sätt som de aldrig kunnat tidigare. Det var som att själva ordet framtidstro slog igenom på bred front i och med sparbanksidén (kanske att ta i, men den som fyller 200 år får väl lov att skarva lite).

grundidén var att varje ort skulle må bättre av att ha en lokalt förankrad bank som förstod levnadsvillkoren för de som bodde där, och som på så sätt lättare kunde ta aktiv del i både människors och samhällets utveckling. Banken skulle heller inte ha några utomstående ägare som krävde avkastning, utan skulle bedrivas helt utan traditionellt vinstintresse.

En bank tjänar ju trots allt pengar på sin verksamhet. Lades de bara på hög hemma hos bankdirektörer som Eduard Ludendorff? Nä, det fina i kråksången var att pengarna gick tillbaka till invånarna. De återinvesterades i lokalsamhället via olika bidrag och stipendier till föreningar, projekt och utbildningar. Det skapades helt enkelt ett monetärt ekosystem som gagnade alla, ett system som har rullat på sedan dess. Kanske är din förening en av mottagarna idag?

Såklart vill vi fira det, men framför allt vill vi uppmärksamma att sparbanksidén har framtiden för sig. Inte minst har det gångna året visat hur viktigt det är att hjälpas åt när samhället ställs inför stora utmaningar. Vi har alla behövt anpassa oss till en ny vardag och tiden framåt är i mångt och mycket oviss. Då vill vi kunna erbjuda stabilitet och en hjälpande hand. Det hade den salige Duncan tyckt var inte mer än rätt.