Året var 1810 då prästen Henry Duncan i skotska Ruthwell kom på idén med en bank för alla. Tidigare hade bankverksamheten mest varit inriktad på förmöget folk, men Duncan ville att även fattiga skulle kunna dra nytta av det ekonomiska systemet genom att sätta in pengar och spara sig till ett bättre ekonomiskt och friare liv.

En bank utan vinstintresse

Henry Duncans tes var att lokalsamhället mår bättre av att ha en lokalt förankrad bank som känner människorna som bor där och deras levnadsvillkor, och på så sätt kan ta aktiv del i deras liv och samhällets utveckling. Banken skulle heller inte ha några utomstående ägare som krävde avkastning, utan skulle drivas utan traditionellt vinstintresse.

Överskottet återinvesteras

Med tiden växte även systemet med sparbanksstiftelser fram, som innebär att stora delar av det överskott som trots allt genereras i en sparbank, kan återinvesteras i lokalsamhället via olika bidrag och stipendier till föreningar, projekt och initiativ.

Nu 200 år senare är sparbanker en naturlig del av det svenska samhället från norr till söder. Och ett långt kliv i historien tar oss till 2014 då dagens Sparbanken Skåne föddes.

Under sommaren 2014 förenades tre skånska sparbanker under samma namn för att bilda Sparbanken Skåne.