Osbykillen Abbe Holmgren, 23 år, blev minst sagt överraskad på hockeylagets fysträning en måndagskväll i maj. När träningspasset skulle starta var det större uppslutning än vanligt och istället för att fokusera på spelarna och träningens upplägg fick han själv stå i centrum en stund för att ta emot Skånes Idrottsledarstipendium. Klubben nominerade Abbe för sina enastående insatser som tränare de senaste tre åren i Osby IK:s juniorlag.

- Jag var lite chockad, jag var inte alls med på att det skulle hända. Men det är fantastiskt roligt och jag är väldigt tacksam för stipendiet. Det är skönt att få bekräftelse på att jag gör någon slags skillnad. Det är ju trots allt mycket egen tid som jag lägger ner på att vara ledare, även utanför isen, säger Abbe Holmgren.

Han har tränat hockey i klubben i hela sitt liv men när han själv la skridskorna på hyllan började han för tre år sedan som assisterande tränare för J18 i Osby IK. I truppen spelar 16-18-åringar och redan efter första säsongen fick han frågan om att fortsätta som huvudtränare.

- Jag hade tidigare bara hjälpt till som ledare på till exempel sportlovscamp i föreningen. Det tyckte jag var jätteroligt! Jag gillade att se glädjen på isen, gemenskapen och allt roligt man kunde skapa tillsammans. När jag väl fick frågan om att vara ledare för ett lag vågade jag testa och utveckla min ledarstil. Det är faktiskt spännande att se vad man själv kan åstadkomma som ledare, menar Abbe.

Som ledare för ungefär 20 personer i övre tonåren vill han vara tydlig, hitta glädjen hos alla i laget för att skapa något tillsammans och för att de ska kunna nå gemensamma mål.

- Hela min familj har varit väldigt engagerad i föreningen. Så för mig var det självklart att jag själv skulle spela här och att jag nu förvaltar det som skapats, för det har hänt mycket under åren med vår förening.

Vad är det bästa med att vara ledare för barn- och unga i Osby IK?

- Det är att få se spelarna vilja spela hockey och älska sporten. Jag känner igen det från när jag själv spelade. Det betyder mycket för mig oavsett vilken nivå de spelar på, säger han. 

Ruben Esbjörnsson, 19 år, är inne på sin femte säsong som idrottsledare i basketföreningen IK Eos Lund. Han började redan som 15-åring att träna P11-laget som då gick i fjärde klass. Idag går de i årskurs åtta och laget på ungefär 35 pojkar är i princip samma gäng som från starten – något som Ruben är extra stolt över.

- Jag började engagera mig som coach först och främst för att jag själv la ner min egen träning och för att jag ville dela med mig av kärleken till sporten. Men också för att det är roligt att se hur spelarna utvecklas både på och utanför planen och att få följa deras förmåga att spela basket, säger Ruben Esbjörnsson.

2026 tilldelas han Skånes Idrottsledarstipendium och föreningen nominerade honom bland annat för hans fantastiska engagemang. Han leder laget tillsammans med två andra 19-åringar som han tidigare var lagkamrat med och lyfter fram det som en fördel att alla tre ledare är unga och gör det tillsammans.

- Vi har nästan en storebror-lillebror-relation med spelarna. De lyssnar bra på oss och vi förstår dem i mycket eftersom det inte var så länge sen vi själva var i deras ålder och tränade basket. Vi brukar säga att vi är ett kompisgäng som coachar ett annat kompisgäng, menar han.

Rubens basketintresse började på skolidrotten när de fick besök av basketspelare. Då kände han direkt att just basket var något han ville testa och började spela som nioåring. Men idag lägger han istället timmarna på basketplanen på att leda andra – faktiskt åtta träningspass i veckan. Och planen är att fortsätta vara ledare i några år till.

- Jag är superglad för stipendiet, det betyder mycket. Jag tycker det är roligt att vara ledare annars hade jag såklart inte gjort det här. Under åren har jag lärt mig planera och anordna allt runt träning och matcher. Och det har tvingat mig själv att mogna med ansvaret, säger han.